Denise Björn-Lindell
Finsk häst travar bra
Medan vårhimlen välver sig ljus över Jakobstad förflyttas premiärpubliken till december och köket hos en minst sagt absurd nyfamilj med gammelmora, som redan har förberett sin hädanfärd, en frånskild, medelålders dotter, hennes ex-man i penningbryderier, hans cyklande flickvän och det frånskilda parets två barn plus tonåriga dotterns kompis.
Det är 2000-tal och EU:s pappersexercis och ständiga övervakning av antalet djur och kvaliteten på dyngan har försatt familjen i en svår situation.
Fähuset är tömt på kor och den omgivande landsbygden är tömd på människor. Kvar finns endast jordbruksstödet och "Harmo", den av gammelmoran ömt omhuldade finska hästen.
Stämningen mellan familjemedlemmarna är spänd, inte minst på grund av den knaggliga ekonomin. Då kommer den HD-åkande skinnknutten, sonen Kai, på en genial idé som involverar både hästen "Harmo" och delikatessälskande sicilianare.
Regissör Göran Sjöholm måste ha haft roligt på jobbet när han lotsat Näyttömös ensemble på scenen. Roligt därför att var och en av skådespelarna gör en gedigen insats. Jag dristar mig till och med att säga att om jag inte vetat att de är amatörer, skulle jag ha trott att de är professionella aktörer.
Sirkku Peltola har nämligen inte gjort det lätt för de som tar sig an "Suomen hevonen". Replikerna är många och språket mustigt, rappt och stundvis ekivokt.
Gammelmoran, spelad med bravur av Mervi Soini, levererar sanningar inlindade i ett språk som inte till alla delar lämpar sig för känsliga öron.
"I en så helgjuten insats är det svårt att lyfta fram någon enskild skådespelarinsats."
I en så helgjuten insats är det svårt att lyfta fram någon enskild skådespelarinsats.
Regissören har gett alla utrymme och plats på scenen och skådespelarna tackar och tar emot.
Musiken och sången finns också med på ett hörn. Ett smart tänk är att leda publiken i rätt stämning med Unto Mononens "Satumaa"; den finskaste tangon av dem alla.
Det som jag saknar och som faller pjäsförfattaren till last är avsaknaden av attraktion mellan exet Lassi, spelad av Kari Jämsä, och hans flickvän Mervi, spelad av Marja-Liisa Granberg. Jag har sett pjäsen i två olika amatörteatrars uppsättning och tolkningen av parets förhållande är så gott som identisk.
Dekoren är ett lyckat teamarbete där man skapat en illusion av ett lantligt kök med trasmattor, pinnsoffa och robusta plankväggar. Mikrovågsugnen har en viktig funktion, men kanske inte nödvändigtvis den vi tror.
En hejdlöst rolig detalj är varje gång HD-killen Kai, spelad av Harri Kaltiala, kommer åkande på sin vrålande hoj vibrerar familjens skeva uthus. Det är ett smart sätt att visa att mycket blir eftersatt när det saknas pengar.
Lördagens premiärafton fyllde brandkårshusets sal endast till hälften, kanske på grund av det fina vårvädret, men fler chanser finns eftersom ännu åtta föreställningar återstår i vår.